100 år

Idag skulle min mormor, Ketty Hasselgren fyllt 100 år om hon hade levt. Jag har aldrig träffat henne och det är en förlust. Hon var en duktig sömerska, hon sydde örngott, lakan, lampskärmar, bröllopsklänningar, gardiner, dukar och mycket mer. Min snälla mamma har gett mig saker ifrån min mormor, allt ifrån smycken till möbler. Den finaste jag har fått är hardanger duken, ett guld halsband, silverbesticken och alla fina broderade örngott. Det känns konstigt att använda hennes hantverk och saker eftersom jag inte ens har träffat henne men ändå så naturligt, hon var/är trots allt min mormor. Jag har även fått en rörstrandservis i vitt med guld detaljer på, syns knappt att den är använd. På nyår använde jag min mormors silverbestick som är signerade med hennes KH. På ett sätt är hon alltid med mig, hennes saker och ting finns runt omkring mig. Jag har flera smycken efter henne och ibland har jag på med dem på krogen, då brukar jag skoja att mormor är med mig och festar. När jag var mindre tyckte jag att det var orättvis att alla mina kompisar hade mor- och farföräldrar, de fick mer julklappar, de åkte på semestrar med dem och gick dit på vardagarna och fika. Jag hade aldrig någon att gå till. Jag tror att det har spela stor roll till mitt yrkesval som sjuksköterska, jag gillar verkligen äldre människor och tycker de är mysiga. När jag gifter mig skall jag ta min mormors efternamn, Hasselgren, jag tycker det är vackert och klassiskt. Jag lägger ut en bild ifrån mitt vardagsrum/tvrum, ljusen är tända för min mormor. Så idag är det min mormors dag. Vi ses någon gång, mormor.

Kramar Kia